C E A S A R – In memorian – Tiina, Magnus, Oskar… och alla djur
En hund till?... Ja, Julia skall ha valpar. Vår Julia, världens sötaste flicka. Klart vi skall ha en valp till. En Samojedtokig familj med en gammal kämpe, Oliver, i sina bästa år, och en vacker flicka, Julia, i sina absolut bästa år. Klart vi skall ha en valp till. Tänk om vi visste hur det blev…
I november 2009 födde vår älskade flicka åtta livliga valpar. Hon är ju en supertjej så leveransen gick smidigt. Åtta små rosa pluttisar gnydde och kravlade runt innan gryningen kom. Tiina var där, och Marita såklart… Själv var det jobb som gällde… och Oskar. En liten dagiskille som väntade och väntade… Vi väntade alla. Plötsligt var han bara där. Blå hanne. Den skall vi ha!
Hej Ceasar! Vi tyckte Ceasar passade. Son till Julia, Styvson till Oliver. Latinskt. Dramatiskt. Ceasar! En liten härskare… med rosa nos, rosa öron… en jätteliten rosa snopp… Blå valp! Ceasar! Ok, han är vår!
Det är inte så lätt att lämna boet när man är valp. Kompisarna försvinner. Dofterna försvinner. Ny mamma! Ny pappa!!! Här gäller det att inte göra bort sig. Passa in i gänget alltså! Av syskonen försvann sex av åtta till nya hem. Saga (den ena av två systrar) stannade i födelsehemmet i Tullinge hos tanterna Ronja och Freja. Blå hanne, Ceasar, flyttade hem med mamma Julia till jättegubbe/grabben/förebildenså-skall-en riktig-kille-se-ut- killen Oliver i Järna.
I Järna är livet så bra! Vildsvin! Älgar! Rådjur! Mamma Julia gillar att jaga (till och med bilar tyvärr)! Blå hane rymmer. Gräver och rymmer… Sliter och rymmer.
Blå hane åker på utställningar. Det går bra. Han är vacker… och vinner… och placerar sig! Åh vad kul med en hane att ställa ut! Detta kan bli något.
Skogspromenader! Skogspromenader!!! Livet är underbart! Tänk vad dofter, färger och mönster det finns! Tänk vad det känns skönt att dra i det där de kallar koppel!
Maximus, Max alltså, dyker upp sådär på en eftermiddag. Ok, vi är alltså fyra fluffdjur nu. En brorsa som kom tillbaka. En till unge för morsan att vakta. Mer gropar i gräsmattan! Mer gos i TV-soffan! Gammelgubben Oliver att reta men också beundra… OOOOhhh, tänk att kunna kissa sådär högt på en pinne… Å mamma såklart… alltid överseende, alltid förstående och försvarande.
Julia hade ett fel. Bara ett fel. Hennes lust för jakt. Hon blev påkörd en gång och vi trodde att vi förlorat henne. Lyckligtvis inte.
En natt i juli 2010 kom bara Julia hem… hon hade rymt (vi vet inte hur) med Ceasar (utbrytarkungen) och en bil hade kört i hög hastighet. En kvinna med namn Jeanette hade sett en vit blixt. Hon hade bromsat. Det var för sent. Hon trodde att hon kört på två hundar. Hon hade kört på en. En mörk natt på en mörk väg. Vi fick tag på henne. Hon var ledsen och ångerfull… fast det inte på något sätt var hennes fel. Jag hoppas att hon förstod det. Det var inte hennes fel!
Han låg i en svart sopsäck på polisstationen där vi hämtade honom. Örat stack fram. Innan vi begravde honom hemma i gröngräset fick han ligga i en timme bland blommorna. Utan säck… Vit päls mot grönt gräs och vita blommor. Sommar. Blå himmel. Vita moln. Det såg ut som att han sov.
En vecka senare. Valpträff! Skutt! Lek! Glädje! Liv! Det fortsätter ni vet.
Tack alla ni som kom! Tack Max för att vi fick dig. Ceasar. Underbart är kort… alldeles för kort!